I nattens mörker av Nathalie Sjögren

Först av allt vill jag be om ursäkt för att det tagit mig så långt tid att läsa ut denna bok. Jag började läsa den ungefär samtidigt som min käre svärfar gick bort och då försvann en stor del av min läslust. På sistone har jag känt lusten komma tillbaka så nu har jag äntligen läst ut denna skräckroman.

Länge länge har byn levt i skräck för han som finns i den mörka och otäcka skogen intill dem. Så länge byborna kan minnas har han alltid funnits där och han rövar bort kvinnorna en och en och de kommer aldrig tillbaka. Hur han gör det eller vad som händer med kvinnorna när han väl har dem i sitt våld vet ingen. Det enda de vet är att han kallas Serando och att han är oövervinnelig och grym.

I byn bor Evilina, en ung kvinna som efter att hennes mor blivit bortrövad när Evilina var liten, bor ensam och har väldigt få vänner. En av dem är byns präst Laurum, som hon anförtror sig åt med sina innersta tankar och känslor. Något som hon kommer att ångra senare. En annan, som hon bara börjat lära känna för några månader sen, är främlingen Diero. Främling på så sätt att han inte kommer ifrån byn och han kan dyka upp och försvinna helt plötsligt utan att någon märker något.

Evilina tror inte helt på det där om Serando. Visst försvinner folk men det finns säkert naturliga förklaringar till det. Samtidigt känner hon att något eller någon drar i henne, något från skogen. Hon vet inte riktigt vad hon ska tro. Fler och fler börjar försvinna över bara några dagar och när Evilinas vän Kanita och hennes barn försvinner känner hon att hon inte orkar med mer. Tillråga på allt säger Diero att hon är den enda som kan stoppa Serando, men han säger inte hur, och Evilina vet ju fortfarande inte om hon tror på honom.

I nattens mörker är en ganska spännande mörk historia om grymhet, ondska, men i mina ögon framförallt mänsklighet. Med mänsklighet menar jag här våra mindre trevliga sidor som grupptryck, maktutövande, övergrepp, rädsla och hämndbegär. Serando antar jag ska vara den stora skurken och visst, jag skulle inte vilja möta denna varelse, vad han nu är för något, men det som gör honom till skurk är just dessa mindre trevliga mänskliga egenskaper. När jag blir riktigt äcklad eller arg då är det något som en människa gör, inte direkt Serando. Jag känner väldigt lite för Serando, eller någon i alls för den delen, i denna bok. Jag har en förkärlek för bra skurkar men här är inga sådana. Där är heller ingen som man direkt känner att man vill heja på eller önska att det går bra för.

Boken har vid flertalet gånger faktiskt fått mig att tänka på Tolkien, men dock inte av en positiv anledning. Jag är nog antagligen det enda fantasy-fan som inte gillade att läsa Härskarringen-trilogin. Anledningen till det är att de böckerna är för detaljerade och pratiga, och så är även denna bok. Dessutom tycker jag att Serando är oerhört ineffektiv och dum, bara för att han antagligen tycker att det är kul att ha makt över folk och få dem att göra som han vill. Hade han gjort som jag tycker att han borde gjort så hade dock boken varit väldigt tunn. Samma gäller Härskarringen. Varför kunde de inte bara flyga till Mount Doom på samma fåglar som de flyger hem med, och slänga i den förbannade ringen från första början? Det hade tagit mycket mindre tid. Men, precis som Härskarringen så tror jag att denna bok skulle bli en intressant film.

Något som jag gillar med boken är hur den är upplagd. Man får en "start-historia" i början och det dök upp en massa frågor i skallen på mig, och sakta men säkert får man svaren då historien hoppar fram och tillbaka för att ge läsaren en förståelse varför byn är utsatt för dessa hemskheter. Dock står det på baksidan av boken att Serando en gång var god men det får man inget bevis för och man får heller inget svar på vad han är och hur han blev sådan. En annan sak jag funderar över är varför ingen flyttar från byn. Går det inte? Är det en besvärjelse över dem alla som gör dem oförmögna att ta sig därifrån? Eller är denna by kanske den enda som finns, eller tror de att det är så?

Tanken på ondska och godhet är något jag funderat på mycket samtidigt som jag läst boken. Vad är ondska? Vad är godhet? Tja, något svar ger inte denna bok men läsaren uppmuntras till att själv tänka.

En sak som jag verkligen gillar är omslaget på boken. Enkelt, mörkt, lugnt, dramatiskt och lockande. Men inuti är boken mindre tilltalande grafiskt sett. Den är oerhört kompakt vilket gör mina ögon trötta, men gillar man att läsa pocket lär det inte vara något problem.

Boken passar till tonåringar och vuxna, men innehållet är nog inte bra för yngre läsare.

Betyg: 3/5

Författare: Nathalie Sjögren
Titel: I nattens mörker
ISBN: 978-91-85807-97-0
Förlag: King ink Förlag