Första meningen

Är ni som jag som tycker att den första meningen i en bok gör mycket för att sätta stämningen i en bok? En bra första mening kan göra att man fastnar med en gång. Den första meningen kan göra att man kan känna på sig ifall en bok är bra eller dålig.

Den här är bra: "I found him in the garage on a Sunday afternoon" (Jag hittade honom i garaget på en söndag eftermiddag) - Skellig av David Almond. Man bara vet att det kommer att bli något stort och fantastiskt, och jag har inte blivit besviken, någon av gångerna jag läst boken.

Jag fastnade direkt när jag läste det här: "Att vara död var kallare än Mark hade väntat sig." - Midnattsmanifestet av David Whitley.

"Vägen till onkel Montagues hus gick genom en liten skog." - Onkel Montagues spökhistorier av Chris Priestley. Den meningen är kanske inte så mycket för världen, tagen ur sitt sammanhang, men om man vet vad för sorts bok den är i, och det vet man ju, så är det en väldigt bra och suggestiv mening.

Boken jag läser nu har också en väldigt bra första mening: "Döden hade henne i sitt grepp. Hon visste bara inte om det själv." - I nattens mörker av Nathalie Sjögren. Okej det är två meningar, men enligt vad jag fick lära mig på svenskan i gymnasiet så borde det vara en mening så vi säger så i detta fall. ;)p

Har ni någon bra första mening?