Hugo Pepper är en 12-årig pojke som hittas som baby framför dörren hos Harvi och Sarvi Runter-Tun-Tun, ett renskötarpar från kalla Nordanfrost. Paret som inte fått några barn tidigare blir jätteglada men Harvi vill se varifrån babyn kommer och ifall han kan hitta dess föräldrar. Harvi hittar en söndrig farkost och lite bråte i och runt den. Han tar hem den och gömmer den. Hugo får växa upp med Harvi och Sarvi och de berättar aldrig om farkosten och vad de hittade vid den, eller att de "hittat" honom. En dag "snubblar" Hugo över farkosten som ser ut som en släde och luftballong på samma gång. Nu tvingas hans föräldrar berätta sanningen. Hugo vill gärna veta var han kommer ifrån så delagar farkosten och Hugo flyger iväg. Farkosten som han senare lär sig är en flygande snövagn, har en magisk kompass som styr och Hugo ställer in den på Hem.Hugo kraschlandar utsvulten i hamnstaden Hamnhöjdens utkant kallat Eldflugans torg. Han blir hjälpt av två... annorlunda damer. När han presenterar sig blir de alldeles till sig för de vet vem han är och vem han "riktiga" föräldrar var. Det visar sig att de var historiesamlare och äventyrare och deras sista resa gick till Nordenfrost dit de tog lille Hugo Pepper med sig. Hugo berättar för damerna han träffat att föräldrarna blivit uppätna av isbjörnar. Hugo får gå runt på Södra sidan av Eldfulugans torg för att hälsa på alla där som är goda vänner med varandra men var även så med Hugos föräldrar.
Runt hela Eldflugans torg ligger Vandringssägnernas institut som startades av Wilfred Fersen. Han har enligt direktören för institutet, Elliot de Mille, flyttat och det är alltså direktören som styr där nu. Elliot de Mille har fortsatt att ge ut Eldflugans kvartalstidskrift men innehållet har ändrats drastiskt. Tidigare skrevs det om vandringssägner och andra historier, men nu är det bara skvaller och ofta elakt skvaller som hotar de som inte vill betala muta till de Mille. Ingen förstårs heller var han får information ifrån. Ingen av de på Södra sidan vill betala och därför skriver de Mille hemska saker om dem vilket innebär att ingen vill handla i deras respektive affärer längre. Och allt detta passar in i Elliot de Milles onda plan.
Kvällen innan Hugo ska åka hem till Nordanforst ställer han en bit kaka på fönsterkarmen för så gör man i Nordanfrost; sätter ut en bit mat för att hålla Snöjättarna på gott humör. Hugo vaknar mitt i natten av att jättemånga fåglar sitter på hans säng. Han schasar ut dem alla förutom en duva som inte vill ut. Då ser Hugo något som sitter på benet och han lossar det. Hugo viker upp en liten lapp och läser: "Möt mig intill Kattfontänen vid midnatt. Alfie". Lappen är skriven på institutets eget papper. Hugo förstår att detta meddelande inte var till honom och han sätter tillbaka lappen och släpper iväg duvan. Halv tolv nästa natt gömmer sig Hugo i ett träd ovanför Kattfontänen för att tjuvlyssna. Nu får han reda på en hel del sanningar...
Hugo Pepper är den fristående, tredje delen i serien Fjärran äventyr. Jag har inte läst de två första böckerna i serien och det krävs heller inte för att läsa denna. Däremot så finns det små "flirtar" med de andra böckerna lite här och var.
Denna bok var riktigt, riktigt härlig. Den berättar om Hugo Pepper och de andra karaktärerna på ett väldigt finurligt sätt. Ett sätt som i och för sig förvirrade mig först, innan jag förstod vad författaren gjorde. Mellan nästan varje kapitel får läsaren berättat en historia för sig, som jag först trodde var något helt annat och inte tillhörde bokens berättelse men efter ett tag insåg jag att det var ett sätt att förklara de olika karaktärernas egna historier. När jag förstod detta tyckte jag ännu mer om boken än innan.
Det är Paul Stewart som skrivit texten i boken och det gör han väldigt bra. Enkelt, men inte för enkelt och han har en förkärlek för att upprepa visa fraser men detta gör det bara roligare. Innehållet är inte för invecklat heller och blir aldrig jobbigt som det ibland kan bli författaren vill för mycket verkar det som; det kan bli för mycket med förväxlingar och virrigheter. Tycker jag. Men så är det alltså inte i denna bok. På vissa ställen har Stewart nog gjort lite *för* enkelt för sig men det märks knappt, det var något jag kom på nu när jag tänkte lite extra.
Texten förstärks av Stewarts vapendragare, illustratören Chris Riddell, som har bidragit med sina fantastiska teckningar. Ända sedan jag först såg hans bilder har jag varit en stor beundrare av dem och honom. Boken hade inte varit densamma utan alla illustrationer som på flera ställen fungerar som extra information och ledtrådar som inte finns i texten.
Boken passar till lågstadiebarn som är starka läsare, men framförallt mellanstadiebarn.
Författare: Paul Stewart
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: Argasso bokförlag
ISBN: 978-91-85071-88-3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar